Sommar i Arkadien
Därför är Hagaparken min plats på jorden
I och med detta inlägg går Arkadien in i semestervila. Det innebär att podden “Den blå timmen” gör ett uppehåll, och istället för längre essäer varje fredag publicerar jag en kortare text i slutet av varje vecka med början efter midsommar. I mitten av augusti är jag tillbaka som vanligt igen.
En av de vackraste platserna på jorden ligger precis vid Sveriges största motorväg. Här tränade min mamma sina två äldsta söner inför Mini Marathon om kvällarna. Min lillebror var en talang, jag var det inte. Som jag minns det var jag alltid hundra meter efter, andfådd som en lungsjuk och skoskav redan hemma vid porten i Vasastan.
Men vad gjorde det när naturen var så underbar! Det susade i de gamla lindarna. Brunnsvikens vatten glittrade. Efter ett tag tänkte man inte på den enorma trafikleden som väsnades bakom tallskogen längre bort. Allt var magiskt här. Det fanns ruiner inne bland träden. Bland klipporna vid vattnet väntade en mystisk grotta. Det fanns tempel och paviljonger, äldre än vad jag då kunde föreställa mig. Det var en plats för både människor och gudar. Åtminstone för kungar.
