Allt är aska
Om Lars Norén, fastans början och en blomma från Eden
Lars Norén ger inga intervjuer.
Men nu hade han gjort ett undantag.
Fråga mig inte hur min producent hade fått den store dramatikern att säga ja till en tjugofemårig radioreporter, men nu stod jag i alla fall i den tomma hallen hemma i Lars Noréns enorma våning på Östermalm.
Vi skulle prata om modernismen, vilket var ett dumt upplägg, då jag inte kunde något om modernismen och på ett högfärdigt vis inte riktigt orkat göra någon research. Sanningen var att vi hade lurat in Lars Norén i det hela genom att presentera ett upplägg som kändes akademiskt och svårt, samtidigt som vi egentligen ville prata om mer handfasta saker, framför allt hans rädsla för döden.
Vilket underbart samtal det blev! Än idag är jag förvånad över hur lätt jag fick intervjuerna exakt dit jag ville på den tiden utan någon större ansträngning. Jag gissar att det handlade om uppdämd energi.
